Förra fredagen åkte jag iväg på en liten resa med några andra utbytesstudenter till ett område som kallas Zona Sur. På vägen passerade vi Playa Jacó en kortis och åt hemgjord kokosglass. När vi väl hade tagit oss till dit vi skulle bo, Bahía Ballena, så började det dock att ösregna så vi sköt upp strandbesöket till följande dag.

Bahía Ballena har fått sitt namn från formen på stranden. Namnet betyder "val-dukten" och den heter så efter formen. Bahía Ballena består nämligen av två stränder som i mitten möts och där skapar en slags halvö, och den är i sin tur otroligt lik en vals stjärtfena.

Innan jag skriver om min egentligen ointressanta vardag, så vill jag bara få en chans att uttrycka min tacksamhet gentemot min mamma och min mormor. Som har varit de som bidragit mest till denna upplevelse. Att få leva här i Costa Rica, i en helt annan kultur med ett helt annat språk, det är helt enkelt en erfarenhet som jag kommer bära med mig för resten av livet. Jag har fått ett år att spendera på mig själv, för att lista ut vem jag är, mina värderingar och vad som verkligen är viktigt för mig. Tack och återigen tack för att ni gjorde det möjligt!

Okej, så hur ser min "exotiska" vardag ut? Inte så speciell egentligen, skoldagarna spenderar jag framför datorn, studerande de saker som jag verkligen behöver studera, såsom spanskan. På eftermiddagarna går jag och tränar, just nu håller jag på med simning och går till gymmet men igår prövade jag faktiskt lite crossfit, eller "funcionales" som det heter här. Det var superjobbigt och nu är jag helt slut haha. På kvällarna brukar jag gå ut med en vän och kommer hem vid tio-elva tiden, vi håller på att utforska alla de bra restaurangerna i området och det finns ett fåtal i min stad men borta i Fortuna finns det så mycket mer att göra. När jag väl är hemma så slocknar jag så gott som direkt, bara för att vakna vid klockan sex nästkommande dag. 

Ja, jag är alltid upptagen och har mycket för mig, men samtidigt känns det som att det gör mig lycklig. Jag har insett att jag är den sortens person som uppskattar att ha ett fullt schema. Inte för att det är något fel att vara hemma och vila upp mig med familjen på en söndag, det gör jag gärna, men att sitta hemma dag in och dag ut och hela tiden belasta sig själv med socialt tryck, beskylla sig själv -  det är inte något som får mig att må bra. Jag har också insett att om du nu vill ha kalendern full så finns det bara en person som kan åstadkomma detta och det är du! Jag minns hur jag brukade vänta på att alla andra hela tiden skulle ta initiativet i mina sociala relationer. Att någon annan alltid skulle börja prata med mig istället för tvärtom. 

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten men jag vissnade efter ett tag på att fota i regnet som verkligen öste ner under hela dagen... Hur som helst så var det en så kallad "Tope" i min stad denna söndag. Det går att beskriva som en slags parad där man visar upp sina hästar. Alltså gott om väldigt fina quarter-hästar, jag fick faktiskt möjlighet att rida lite tillsammans med olika kompisar. Riktigt roligt med andra ord. 

Topen avslutades i en danslokal där det var dans såsom merengue, salsa och bachata. Folk hade verkligen kommit från hela San Carlos-området. 

Killen jag saknar allra mest därhemma. Det är äkta kärlek, utan tvekan. För inte så länge sen så kom alltså den här killen in i mitt liv, mindre än ett år sen. Han har verkligen visat oändlig kärlek såsom bara han kan. 

Han heter Curry och är en Perro de Agua Espanol, eller Spansk vattenhund som det också kallas. Och honom saknar jag allra mest.

När jag valde land så kollade jag självklart på faktorer såsom landets politiska stabilitet. Costa Rica verkade mycket lovande, även faktumet att de har en kvinnlig president kan ju knappast vara en nackdel.

Men sen jag har varit här ett tag har jag lyckats kommunicera mer med de som bor här. Och de ger en helt annan bild. En betydligt mer korrupt bild trots de 59 åren av oavbruten demokrati.

I maj 2006 omvaldes Óscar Arias till president och vid hans sida stod Laura Chinchilla som första vicepresident. I valet 2010 blev Chinchilla landets första kvinnliga president. Och vad gjorde hon av denna nyvunna makt? Jo, hon började nästan omedelbart att ifrågasätta och klaga på hur Arias hade styrt saker och ting under sina två mandat, samt även på övriga i regeringen. Detta resulterade i att i princip hela hennes politiska parti drog tillbaka stödet för henne. De senaste fyra åren har hon alltså fått göra allt utan stödet av ett parti. Dessutom resulterade detta i att sannolikheten för en ny kvinnlig president inom en snar framtid är nedlåtande...

Så jag nämnde även korruption tidigare, vad syftar jag då på? Hela 16 ministrar har avgått under Chinchillas mandatperiod. Inte bara vänt henne ryggen utan avgått med hänvsiningar till "personliga anledningar" och vid många tillfällen pekat på korruptionsskandaler och bristfälliga finanser. Enligt undersökningar anses hon vara korrupt av hela 75% av Costa Ricanerna. Hennes svar på detta var ett det var just vid det tillfället som regeringer gick igenom lite svårigheter och att de höll på med att arbeta på att förbättra saken, men vid andra tillfällen har det varit så mycket som 95%.

Utöver korruption har jag märkt att fattigdom utgör en betydligt större del av kulturen än jag trodde tidigare. I Sverige har vi en utbyggd debatt just nu om våra tiggare, vad ska vi göra? Men i jämförelse med här så ter det sig så obetydligt. Här finns det människor som lever med ofantligt dålig levnadsstandard, och dessutom så många av dom. Cirka 15% av befolkning, vilket knappt går att jämföra med Sveriges ynka 1,3%.

Som min lärare precis sa, "But you are first world, we are third world." Antar att jag inte kan använda mig av termen "i-landsproblem" längre.